Barnbrudarna

De har flytt från ett helvete – för att hamna i ett annat.
De unga flickorna från Syrien som tagit sig till Jordanien och Libanon löper stor risk att giftas bort.
Var fjärde flicka står brud före sin artonårsdag.
– Jag hoppas fortfarande att någon ska rädda mig, säger 15-åriga Taghride.

Taghride, 15

Mannen som jag ska gifta mig med är så ful. Han är fet och ser äldre ut än min pappa. Jag står inte ut med tanken på att han ska röra mig, att han ska vara min man. Jag gråter ofta och ber min mamma och pappa att de inte ska tvinga mig. Den här ringen som han har gett mig, jag vill slita av mig den hela tiden. Varje gång jag rör den tänker jag att mitt liv kommer att vara över. Jag slutade skolan i sjätte klass på grund av kriget. De bombade min skola och vi flydde. Jag har aldrig återvänt till ett klassrum, men jag saknar allt med det. Jag kan bara tycka att det är så orättvist för jag har aldrig begärt mycket i mitt liv. Jag vill att det ska finnas mat på bordet och jag vill få gå i skolan. Men inte ens det är möjligt. Jag behöver någon som kan rädda mig från min familj.

Mona, 14

Han var 28 år när jag träffade honom, jag var 13. Jag visste inte så mycket vad som hände mellan en man och en kvinna. Innan vi gifte oss sa min mamma till mig att det som händer i sovrummet är normalt och att jag skulle tänka så, att det var normalt. Först var jag i chock. Jag var rädd. Men han var diplomatisk. Nu har jag vant mig vid det som händer, att han rör mig. Men det tog ett tag. Jag saknar skolan. Jag skulle älska att gå tillbaka till skolan. Min dröm är att bli flygvärdinna. Men jag vet att min man aldrig skulle tillåta det, han säger att min roll nu är att ta hand om vårt hushåll. Jag har helt enkelt accepterat nu att det är så här mitt liv kommer att bli.

Darime, 16

Vi flydde hit från Homs för tre år sedan. Jag gick i sjunde klass hemma, när kriget blev för illa och vi var tvungna att fly. Jag kom hit, men min mamma är sjuk och ingen kan försörja oss, så jag fick inte börja skolan. Istället fick jag jobb i en underklädesbutik. Det kom in en äldre man där som ville gifta sig med mig. Jag sa ja för jag tänkte att han kunde hjälpa till att ta hand om mig och min mamma. Men så blev han väldigt svartsjuk och arg och kontrollerande, så jag drog mig ur. Jag är glad att jag aldrig hann gifta mig.

Ghazal, 15

Jag var tio år när kriget bröt ut. Efter att min skola bombades förbjöd min pappa oss att lämna huset. Vi fick inte leka, det var som att allt bara slutade efter fjärde klass. En man som är 25 år gammal har sagt att han vill gifta sig med mig. Han lär mig läsa och skriva. Jag känner mig glad, jag vill gifta mig med honom. Min pappa och min bror är i Tyskland och jag tänker att han kanske kan finnas här istället för dem. Han är snäll. Han ger mig fickpengar nästan varje dag så att jag ska kunna köpa små saker. Jag hoppas att vi ska kunna gifta oss snart.

Meervat, 14

Min pappa fick 36 000 kronor för mig. Jag var tretton år, min man var 22. På bröllopsnatten var jag så rädd att jag skakade. Han märkte hur jag tryckte mig in i hörnet för att gömma mig så han lät mig vara. Dagen efter fick hans mamma reda på att vi inte hade fullbordat äktenskapet. Hon började skrika att folk skulle tro att han inte var en riktig man och tvingade oss. Så det var inte han som tvingade sig på mig, det var hon som tvingade honom på mig. Men hon var ändå inte nöjd. Hon började slå mig med ett bälte. Jag stannade i sex månader och försökte stå ut, men då blev misshandeln så illa att jag hamnade på sjukhus. Då tog min pappa med mig hem igen. Jag drömmer om att en dag få skilsmässa, men än så länge har det inte gått.

READ THIS ARTICLE IN ENGLISH

Text

Foto