H
an har inte haft den nya mobilen länge när det plingar till i den.
”Min herre. Jag är en seriös och bra man som vill ta hand om er dotter. Vänligen kontakta det här numret för mer information.”
Mannen tittar på meddelandet från ett okänt nummer.
Han befinner sig i ett flyktingläger, efter att ha lämnat sitt land. Han är inte ensam om att få meddelandet. Liknande sms har gått ut till otaliga av telefonerna i lägren. Många är de utfattiga föräldrar som läst samma sak, fått samma erbjudande.
Till sist lyfter pappan luren, och slår numret.
Ibland är det vanliga äktenskap som männen vill ha. Men ofta inte.
De kallas ”pleasure marriages”, Nikah al-Mut’ah, och går ut på att man gifter sig för en kortare period, allt från 30 minuter till en månad eller två eller tre. En halvlegaliserad form av barnsexhandel. Och en växande epidemi som allt fler av de flickor som flytt från krig tvingas utstå.
– Vi är dessvärre medvetna om att det skett en stor ökning av barnäktenskap, och då ofta den här formen av tidsbegränsade äktenskap, berättar Sandra Chehab på UNICEF i Libanon när vi sitter i bilen, på väg för att träffa några unga kvinnor som fallit offer för att ha blivit bortgifta.
– Antalet syriska flickor som tvingas gifta sig innan de fyller 18 har tredubblats sedan kriget bröt ut, fortsätter hon.
Jag matas med siffror, statistik och uppgifter. Men det här att det är barn det handlar om – BARN – landar inte helt förrän några timmar senare. Vi sitter i ett rum i Tripoli och den svartklädda unga kvinnan framför mig brister ut i gråt när hon pratar om den 40-årige mannen som snart ska äga henne. För att kunna torka bort tårarna från sitt ansikte lyfter hon slöjan. Jag kommer på mig själv med att stirra på flickans ansikte som fram tills nu så effektivt dolts. Hennes rultiga kinder, och hennes lilla uppnäsa, som båda påminner mig om min tolvåriga brorsdotter. Ett dockansikte så långt från att vara färdigmejslat. Så uppenbara tecken på att det är ett barn, inte en vuxen, framför mig.
Det är på grund av henne, och barn som henne, som vi har återvänt. Anledningen till att vi envisas med att fortsätta berätta om ett krig som de flesta är trötta på. Som inte genererar de berömda ”klicken”. Som inte säljer tidningar.
Vi fortsätter att åka hit – till gränslandet till Syrien – för att medan livet pågår hemma så gör det så även här. Ett liv där var fjärde syrisk flyktingflicka kommer att vara bortgift innan sin 18-årsdag. Ett liv där just det här specifika barnet med de knubbiga kinderna snart kommer att våldtas av en vuxen man som köpt henne.
Innan hon lämnar mig viskar flickan en fråga som tolken generat översätter:
”Kan du ta med mig hem till ditt land?”
Klumpen i magen stannar kvar långt efter att barnet lämnat rummet.
Så kan du hjälpa
Kriget i Syrien fyller fem år. Inget att fira, men mycket att uppmärksamma.
Det mänskliga lidandet är enormt. Våldet har tvingat över 6,5 miljoner människor att lämna sina hem inne i Syrien. 4,8 miljoner barn, kvinnor och män har sökt skydd i grannländerna. Hälften av dem är barn och många är svårt traumatiserade.
De behöver din hjälp. Du behövs.
Här är några av organisationerna som jobbar med krigets offer. Så här kan du hjälpa:
UNICEF: https://unicef.se/ge-pengar/katastrofhjalp-till-syrien
UNHCR: www.fnflykting.se
Kvinna till Kvinna: http://kvinnatillkvinna.se/stod-oss/
#jagbryrmig
4 år av krig i Syrien
En saknar sin säng. En annan sin docka med de mörka ögonen. En tredje drömmer sig tillbaka till en tid när kudden inte var en fiende. Kriget i Syrien har pågått i fem år och mer än två miljoner barn befinner sig på flykt inom eller utanför landets gränser. Vi berättar deras berättelse, ur deras perspektiv.
Projektet samlade in två miljoner kronor till flyktingbarn och reportaget har prisats i den digitala klassen i European Newpaper Award och är nominerade till European Press Prize i klassen Innovation award. Magnus Wennman har dessutom vunnit flera fotopriser för projektet, bland annat Årets porträtt på Året Bild-galan i år.
Där barnen sover
De har lämnat sina vänner, sina hem och sina sängar. Nu bjuder barnen in oss att se var de sover nu, när allt som en gång var, inte längre finns. En av dem är femåriga Tamam. Hon är rädd för sin kudde. Varje kväll när det är dags att lägga sig kommer tårarna. Luftanfallen i hemstaden Homs kom oftast på natten och trots att hon sovit på andra ställen i två år förstår hon fortfarande inte att det inte är kudden som är farlig.
Magnus Wennmans reportageserie ”Där barnen sover” har spridit sig över världen och publicerats av en rad mediehus. Han har vunnit flera priser och utmärkelser, som Award of excellence i Pictures of the year och tredjepris i kategorin People i tävlingen World press photo. Senast tog han hem sju priser i Årets bild, varav flera var för Där barnen sover.
Nu ska bilderna ut på turne i Europa och världen under två år där alla intäkter oavkortat går till UNHCR.